Ledare: Planmässig tidsanvändning förbättrar arbetshälsan

Alla behöver arbetsro. Utvecklingen av vårt samhälle och speciellt förändringarna inom den offentliga sektorn fortskrider i rasande takt. Detta skapar spänningar på arbetsplatserna. Förändringen berör eller är nära alla.

Och sedan har vi bråttom. Skulle det ändå löna sig att stanna och fundera hur man kunde kontrollera den egna tidsanvändningen? Är hela organisationens verksamhet organiserad så att det blir tillräckligt med tid kvar för s.k. riktigt arbete? Planmässighet behövs för att hela arbetsgemenskapens arbeten kan skötas på ett ändamålsenligt sätt. Ofta motiveras förändringen med att de dubbla och onödiga arbetena gallras bort. Behöver vårt huvud mindre betydelsefulla arbetsuppgifter som indirekt är till nytta för hela arbetet?

Jag deltog i augusti i en kurs i kontroll över tidsanvändning. Som lösning föreslogs följande prioritering av arbetena: A = brådskande, viktiga arbeten, B = Mindre brådskande och mindre viktiga arbeten och C = arbeten, som inte är så viktiga och särskilt inte brådskande. Den anställda kunde fundera på sina uppgifter enligt denna indelning och ordna dem på nytt. Att fylla kalendern och upprätta tidtabeller är förutsättningar för planmässig tidsanvändning. De viktiga arbetena har deadline och man ska reservera tid för att utföra dem. Planmässighet underlättar arbetet och ger bättre resultat.

Man ska tänka på arbetet och tidsanvändningen på ett heltäckande sätt. Människan är en psykofysisk helhet vars arbetshälsa utgörs av fysisk hälsa och lugnt sinne. Man ska reservera tid för återhämtning från arbetet och för egna aktiviteter. Den anställda behöver tid för att vara kreativ och produktiv. Det vanliga svaret när någon frågar hur man mår är: jag har så bråttom. Förhoppningsvis lär vi oss att planera vår tidsanvändning och kan svara: lugnt och stilla.

Pardias avtalsexpert Satu Henttonen