Ledare: De anställdas ställning måste tryggas genom nya paragrafer

De statsanställdas lönesystem har reformerats. I dag grundar de sig på uppgiftens svårighetsgrad och den personliga prestationen. Reformerna genomfördes under tämligen fria former. Varje avtalsbransch kunde i praktiken själv välja de system man kunde, ville och förmådde.

Det var dock nödvändigt att förnya lönesystemen. Reformen kan beskrivas som en pendelrörelse, där det ena extremläget är statens A-löneklassystem och det andra extremläget är det nuvarande statens lönesystem VPJ som är decentraliserat till små avtalsbranscher. Pendeln har svängt från ytterläge till ytterläge en gång. Under denna svängning har mycket förändrats inom staten. Ett produktivitetsprogram minskar antalet anställda och arbetsplatser. Central-, region- och lokalförvaltningen förändras. Det har skapats ett arbets- och näringsministerium jämte underlydande organisation. Vi har fått ALLU och ELLU och dessutom andra ämbetsverk som uppstår genom fusionerna. Och strukturförändringarna stannar inte vid detta. Det kommer mer under de närmaste åren.

Frågan är hur de nuvarande lönesystemet fungerar ur löntagarens synvinkel eller vilket skydd de ger under förändringarna. Mitt svar är att det finns rum för förbättringar. Problemets kärna är att avtalen ofta gäller bara för ett enda ämbetsverk eller en enda avtalsbransch. Det innebär att det avtal som tillämpades inom ämbetsverk x eller y inte tillämpas på ämbetsverk z, utan z får i stället ett eget avtal. I de statliga tjänste- och arbetskollektivavtalen finns bara få paragrafer om skyddet av de anställdas ställning vid överföringar, och de paragrafer som finns är otillräckliga och delvis svåra att förstå. Likaså finns det i lagarna om de nya ämbetsverken och i motiveringstexterna ganska få paragrafer som tryggar personalens ställning. Arbetsmarknadsverkets agerande och dess anvisningar till ämbetsverken har varit inkonsekventa och osammanhängande. Situationen är otillfredsställande, vilket måste rättas till.

Vi måste nu få pendeln att svänga tillbaka så att statens tjänste- och arbetskollektivavtal kommer att omfatta VPJ-paragrafer för alla statsanställda. Dessutom är det skäl att överväga att minska antalet avtal, till exempel genom att slå samman avtal.

Harri Sirén
Pardias förhandlingschef