Ordförande: På väg mot följande förhandlingsrunda

Under förra vintern blev det klart att arbetsgivarsidan inom den privata sektorn inte vill att det uppkommer en omfattande och långvarig arbetsmarknadslösning i landet. Denna skulle ha säkrat köpkraftens tillväxt hos alla löntagare och främjat sysselsättningen och den ekonomiska stabiliteten.

Den privata arbetsgivarens syfte är att löneförhöjningarna grundar sig på den branschvisa produktiviteten. Detta passar inte för oss, eftersom detta skulle behandla bland annat den offentliga sektorn på ett mycket ojämlikt sätt.

I början av året var den synligaste arbetsmarknadsnyheten statsminister Matti Vanhanens innovation som han gjorde på en skidfärd i Ruka. Han ville höja åldersgränsen för ålderdomspension från 63 år till 65 år. Detta visade sig vara ett stort politiskt misstag.

Regeringen fick nämligen den allmänna opinionen mot sig. Arbetsmarknadsorganisationerna både på arbetsgivar- och löntagarsidan fördömde enhälligt regeringens beslut och särskilt sättet på vilket beslutet fattades.

Efter att de sett det starka motståndet bedömde regeringspartierna kvickt de politiska konsekvenserna av deras beslut på nytt. Som följd till detta kom regeringen snabbt överens om pensionsfrågan med arbetsmarknadsorganisationerna och avstod från sitt ensidiga beslut att höja pensionsåldern. Enligt avtalet söker parterna i gemensamma arbetsgrupper medel till att förlänga yrkeskarriärerna. Detta är en bra kompromiss för att utreda frågan på ett förnuftigt sätt.

Slutårets definitivt mest betydande arbetsmarknadsfråga är förberedelsen inför följande förhandlingsrunda. Vårt förberedande inför förbundsrundan framskrider enligt tidtabellen och är i full fart.

Förhandlingarna förs i en alldeles annorlunda ekonomisk situation än föregående gång. De avtal som ingåtts under den föregående rundan och som är olika långa och upphör att gälla vid olika tidpunkter medför en ytterligare utmaning för de kommande avhandlingarna.

Dessutom bekymrar den privata sektorn sig för den offentliga sektorns förhandlingar och löneförhöjningsnivå. Som utomstående betraktare kunde man anta att de har alldeles tillräckligt med arbete vid deras egna förhandlingsbord utan att de behöver blanda sig i frågor som gäller den offentliga sektorns förhandlingsposition.

Landets regering och arbetsgivarsidan har fordrat återhållsamhet med löneökningarna av arbetstagarsidan och även antytt möjligheten till en så kallad nollrunda. Vi utgår dock från att nivån på löneförhöjningarna ska vara tillräcklig och att den ska trygga utvecklingen av inkomstnivån och köpkraften utan skattepolitiska åtgärder. Pardias medlemmar har förtjänat sina löner och sina löneförhöjningar!

Antti Palola