Ordförande: Rimlig arbetsgivarpolitik

Förhandlingarna om nya arbets- och tjänstekollektivavtal är i full gång. Vi har lyckats med förhandlingarna om de första kollektivavtalen för den privata sektorn. Förhandlingarna om nya grundavtal och många arbetsplatsvisa förhandlingar pågår ännu.

De svåraste förhandlingarna förs denna gång inom universitetssektorn. Vid årsskiftet gick universitetens förhandlingsverksamhet över från den statliga till den privata sektorn. Samma parter på arbetstagarsidan fortsätter medan arbetsgivarsidan är helt ny. Parterna har fått vänja sig vid den nya förhandlingsmiljön och kulturen.

För universiteten handlar det om att förhandla fram ett helt nytt kollektivavtal förutom de normala förhandlingarna om löneförhöjningar. Vid övergången till det nya fantastiska universitetet lovade beslutsfattarna personalen att reformen inte försvagar nivån på tjänsteförhållandena.

Nu har det dock blivit klart att universiteten saknar verksamhetsanslag i betydande grad. Man har tänkt sig att täppa till detta hål på personalens bekostnad. Detta godtar vi inte.

De statliga förhandlingarna inleddes efter mitten av januari. Den gemensamma nämnaren för arbetsgivarens krav var att trygga den ekonomiska verksamheten hos statens verksamhetsenheter på personalens bekostnad. Detta betyder sparobjekt av engångsnatur så som nedskärningar av semesterersättningar utan någon motprestation åtminstone i år samt att personalen avstår från löneförhöjningar.

Vi godkänner inte dessa nedskärningar. Vi kräver löneförhöjningar vilka tryggar arbetstagarnas köpkraft även i år. Personalens situation måste tryggas även då statsförvaltningen är stadd i förändring exempelvis vad gäller tillämpning av lönesystemet och garantilön. Personalen får inte bli den som står för kostnaderna vid statsförvaltningens förändringar och arbetsgivaren måste föra en arbetsgivarpolitik som åtminstone är rimlig.

Ett förhandlingsresultat om ett nytt statligt tjänste- och arbetskollektivavtal nåddes den 7 mars. Jag tycker att slutresultatet kan anses vara tillfredsställande. Vid sidan av löneförhöjningarna är det viktigaste resultatet av förhandlingsrundan att man lyckades nå en överenskommelse om personalens ställning så att den tryggas i samband med omställningar såsom fusioner av ämbetsverk.

Att orka i arbetslivet har stor betydelse för hur långa yrkesbanorna blir. På arbetsplatserna måste det också finnas tillräckligt med arbetstagare i förhållande till arbetsmängden. Så är tyvärr inte alltid fallet. De flesta statliga arbetsplatserna har under de senaste åren fått känna av betydande förändringar. Arbetstagarna känner sig i allt högre grad osäkra och deras känsla av otrygghet har ökat. Saken blir inte bättre av att förändringen inte diskuteras tillräckligt mycket. Detta ställer alldeles speciellt krav på cheferna och förmännen.

År 2010 är temaåret för arbetshälsa och stresshantering. Förhoppningsvis kan vi under detta år göra dessa viktiga teman synliga i vår verksamhet och även kunna främja dem i våra egna avtalsförhandlingar.

Jag önskar er alla en riktigt god vår!
Antti Palola