Ledare: I väntan på bättre tider

Tjänste- och kollektivavtal som ingås under vintern och våren berör majoriteten av löntagarna. Förhandlingarna har för sin del försvårat av den s.k. löneankarmodell som Finlands näringsliv EK krävde. Modellen betyder att nivån på förhöjningarna och innehållet i avtalen skulle definieras av en bransch.

Arbetsgivarna har hittills vid förhandlingarna betonat betydelsen av branschmässiga behov, produktionsskillnader och behov hos enskilda företag. Löneankarmodellen struntar i dessa och den har inte visat sig vara hållbar. Pardia har inte betraktat löneankaret som mått på något alls inom sina avtalsbranscher.

Finlands näringsliv EK har systematiskt avböjt både centraliserade och inkomstpolitiska helhetsuppgörelser. Det hade man dock nu behövt. Med förbundsronder kan man inte uppnå uppgörelser som berör hela arbetsmarknaden och samhället vilka däremot var möjliga att uppnå med inkomstpolitiska uppgörelser.

De statliga verksamheterna har under cirka 20 års tid skurits ned i den mån att antalet anställda har minskat med nästan en tredjedel, från 240 000 till 88 000. I och med universitetsreformen i årsskiftet gick cirka 30 000 personer över till den privata sektorn. Produktivitetsprogrammet leder under åren 2011–2015 till ytterligare en minskning av cirka 5000–6000 årsverken. Totalt minskar antalet anställda på grund av produktivitetsprogrammet med 15 000 årsverken. Man bör inte längre fortsättä på vägen som minskar personal och service.

Statens ekonomiska situation kommer att försvagas under de kommande åren på grund av recessionen. Staten lånar i år över 10 miljarder euro och lånen ökar ytterligare under de närmaste åren. Så måste man också göra och det är inget att förfasa sig över. Finlands ekonomi klarar detta.

Den ekonomiska tillväxten är av stor (största) betydelse vid skuldhantering och det är därför skäl att satsa på den ekonomiska tillväxten: Antalet arbetslösa, 250 000, måste minskas genom att skapa fler arbetsplatser. Den inhemska efterfrågan måste upprätthållas och förstärkas genom att öka köpkraften med hjälp av löneförhöjningar.

En höjning av pensionsåldern genom lagstiftningen skapar inga nya arbetsplatser men får ett stort antal löntagare att se rött. En försvagning av socialskyddet skulle försvaga de redan svagas situation.

Harri Sirén
Pardias förhandlingschef