Ordförande: Svåra frågor på bordet

Regeringen beslutar under budgetmanglingen i slutet av denna månad om riktningen för den finska ekonomin för de närmaste åren. De aktuella frågorna är så stora och svåra att regeringspartierna måste omförhandla regeringsprogrammet när det gäller den ekonomiska politiken.

Det ekonomiska läget i Finland har förändrats sedan förra sommaren, då regeringen Katainen avtalade om programmet. Och förändringen har inte gått mot det bättre. Positivt är dock att den ekonomiska tillväxten väntas bli högre nästa år än i år.

Regeringen har för avsikt att balansera landets ekonomi, förhindra ytterligare skuldsättning, uppnå ekonomisk tillväxt och åtgärda hållbarhetsunderskottet. Balanseringen ska ske dels genom minskade offentliga utgifter, dels genom höjda skatter. Storleksordningen klarnar först när budgetramarna spikats.

Enligt de linjer som dragits upp av Pardias styrelse måste man vid balanseringen av ekonomin sörja för sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Vi behöver strukturella reformer snarare än paniksparande och nedskärningar. Ju färre de strukturella förändringarna blir, desto mer tvingas vi till plötsliga nedskärningar i den offentliga ekonomin. Det ger mer ödesdigra effekter för alla medborgare.

För samhället är skattehöjningar ett bättre alternativ än inbesparingar och nedskärningar. Skattehöjningarna måste slå rättvist och får inte öka inkomstskillnaderna. Vid en åtstramning av beskattningen får inte de mest inbringande skatteformerna lämnas orörda – det gäller till exempel momsen och i synnerhet inkomstskatten för höginkomsttagare. Även förhållandet mellan kapitalskatt och inkomstskatt måste omvärderas.

Vi måste ta oss an problemen när det gäller arbetskarriärens längd. Frågan är viktig för utvecklingen av en hållbar ekonomi och för pensionssystemet. Vad vi behöver – i stället för käbbel om höjd pensionsålder – är nya jobb. Jobb för unga, medelålders och äldre. Sedan, när vi har jobb, har vi också arbetskarriärer som kan förlängas.
 
Vi måste ha ett arbetsliv där folk har både den fysiska och den psykiska kraften att jobba längre. Vi måste också se till att de unga får jobb efter studierna. Arbetsmarknadsparterna har kommit överens om att den faktiska pensionsåldern bör höjas med två år före 2025. Målet är 62,4 år och vi är på god väg mot det. Regeringen har slagit fast att den inte har för avsikt att höja pensionsåldern nu, utan förutsätter att arbetsmarknadsorganisationerna vidtar åtgärder för att arbetskarriärerna ska bli längre. Arbetslivsgruppen, den s.k. Ahtela-gruppen, jobbar som bäst med detta.

En annan sak som måste lösas är den framtida finansieringen av våra pensioner. Frågan är avgjord fram till slutet av 2014. Det betyder att arbetsmarknadsorganisationerna måste komma överens inom kort och att pensionsavgifterna måste höjas, så att även de som fortfarande är ute i arbetslivet deltar i kostnaderna. Det är en fråga om rättvisa och om de ungas intresse. Vi måste hålla fast vid de pensionslöften vi gett de yngre åldersklasserna.

Jag önskar alla en riktigt trevlig vårvinter!

Antti Palola