Det går inte att överskatta betydelsen av demokratiska, icke-korrupta och effektiva statliga verksamheter. I tider av kris blir vikten av väl fungerande nationella institutioner extra tydlig.  För att Europa ska klara av att häva sig ur den nuvarande mycket farliga ekonomiska och demokratiska krisen krävs en efterfrågestimulerande politik med investeringar men också en bättre tillsyn av den finansiella sektorn, ett effektivare skatteväsen och rättsväsende, investeringar i infrastruktur samt i utbildning och i forskning.

Efter lagändringen gäller som huvudregel att en statstjänsteman har allmän rätt att överklaga beslut som gäller honom eller henne. Ändringen innebär en betydande principiell förändring i det nuvarande systemet och förbättrar statstjänstemannens rättsskydd. Statstjänstemannens rättsskydd utvidgas när besvärsrätten är allmän och inte längre definieras i lagen separat för varje beslut.

Besvärsrätten omfattar dock inte vissa typer av beslut som räknas upp i lagen. Till dem hör utnämningar till en tjänst eller tjänsteförhållanden, placering av en gemensam tjänst inom ämbetsverket, tjänstledighet som beviljas efter prövning och förordnande till en uppgift, om tjänstemannen har gett sitt samtycke till förordnandet.

Särskilt beträffande utnämningsärenden är det beklagligt att de inte omfattas av besvärsrätten. Besvärsrätten skulle nämligen ha varit ägnad att öka tjänsteinnehavarnas rättssäkerhet och statsförvaltningens opartiskhet, samt ha bidragit till att statsförvaltningen får personal med de bästa kvalifikationerna och personliga egenskaperna.

Tjänstemannanämnden dras in

I och med den utvidgade besvärsrätten ska statstjänstemän söka ändring hos förvaltningsdomstolen i ärenden som gäller dem. Tjänstemannanämnden, som varit den första instans som behandlat bl.a. ärenden som gäller upplösning av tjänsteförhållanden och lagenligheten hos visstidsanställningar, dras in och de ärenden som den har skött överförs till förvaltningsdomstolen. Tjänstemannanämndens verksamhet upphör i slutet av den månad då nämnden slutbehandlat de ärenden som varit anhängiga vid nämnden när lagen träder i kraft 1.4.2013.

Tjänstemannanämndens verksamhet har utan tvivel på ett bra sätt tryggat tjänstemännens rättssäkerhet, eftersom tjänstemannanämnden har innehaft en stark sakkunskap i tjänstemannarättsliga ärenden. Indragningen av tjänstemannanämnden kommer mycket sannolikt att leda till att den enhetliga rättspraxisen äventyras och att behandlingstiden för ärendena förlängs.

Statstjänstemannalagen ändras dessutom så att den inkomst för den ordinarie arbetstiden som tjänstemannen gått miste om med anledning av att tjänsteförhållandet avslutats i strid med lag minskas med motsvarande inkomst som han eller hon under samma tid har förvärvat i annan anställning, som yrkesutövare eller som företagare. Som avdrag beaktas även sjukdagpenning och moderskapspenning i enlighet med sjukförsäkringslagen som under samma tid betalats ut till tjänstemannen till den del arbetsgivaren skulle ha haft rätt till denna förmån för motsvarande tid med stöd av sjukförsäkringslagen.

Text: Pardia's ansvarig jurist Ari Komulainen

På hyrt arbete tillämpas i princip samma bestämmelser som på andra anställningsförhållanden. Hyrt arbete har dock vissa särdrag, som gör att det ibland är svårt att tillämpa bestämmelserna.

Arbets- och näringsministeriet har publicerat en guide om hyrt arbete i samarbete med arbetsmarknads- och näringslivsorganisationerna. I guiden behandlas en del frågor i förenklad form.

Avsikten med guiden är att ge en allmän bild av de bestämmelser som är annorlunda i fråga om hyrt arbete eller som i praktiken har visat sig vara problematiska att tillämpa.

Guide om hyrt arbete

Under 2012 fanns det i genomsnitt 253 200 arbetslösa arbetssökande i månanden, dvs. 9 300 fler än året innan. Uppgifterna framgår av arbets- och näringsministeriets sysselsättningsöversikt.

Antalet unga arbetslösa arbetssökande som var under 25 år uppgick till 3 300 fler än i december föregående år, dvs. sammanlagt 34 800. Antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst ett år, uppgick till 66 000, vilket är 9 000 fler än ett år tidigare.

Antalet arbetslösa arbetssökande som fyllt 50 år uppgick till 107 200, dvs. 9 100 fler än under samma tid föregående år.

Antalet nya lediga jobb minskade

Till arbets- och näringsbyråerna anmäldes under december 29 400 nya lediga jobb, dvs. 4 600 färre än i december föregående år.

ANM:s sysselsättningsöversikt kan läsas på ministeriets webbplats.

Inom polisen övergår man till att tillämpa den allmänna avgångsåldern för statstjänstemän, dvs. 68 år. Genast när lagen träder i kraft kan polismän, om de så önskar, fortsätta sin karriär tills de fyller 68 år.

Ändringen genomförs stegvis så att polismän födda före 1960 som hör till manskapet och underbefälet kan gå i ålderspension vid 60–68 års ålder och vissa polismän födda före 1960 som hör till befälet vid 63–68 års ålder.

Dessa särskilda bestämmelser om avgångsålder som tillämpas under övergångsperioden gäller inte polismän födda efter 1960.

Ett stort antal personer inom den äldre personal som hör till manskapet och underbefälet har valt den särskilda yrkesbaserade pensionsåldern 58 år. Ändringen inverkar inte på deras möjligheter att utnyttja tidigare gjorda val.

Både den anställda och chefen borde få mer stöd av arbetsgivaren. En framgångsrik återgång till arbete från en lång sjukskrivning kräver chefernas stöd, de anställdas egen motivation att återgå till arbete samt ett gott samarbete mellan arbetsplatsen, företagshälsovården och den anställda.

Resultaten framgår av Kevas intervjuundersökning som gäller yrkesinriktad rehabilitering, där man har granskat hurdana utmaningar som de anställda inom den offentliga sektorn möter när de återvänder till arbetet efter en lång sjukskrivning. I undersökningen har man också granskat hur arbetsgivarens och de anställdas syn på de avgörande faktorerna för återgången till arbete möts.

Återgång till arbete efter en lång sjukskrivning kräver aktivt stöd

De anställda upplever att de inte får tillräckligt med stöd av sina chefer för återgången till arbetet. I praktiken tar detta sig uttryck till exempel i chefens osakliga beteende eller ovilja att söka lösningar med hjälp av vilka en partiellt arbetsför person kunde fortsätta att arbeta i sitt tidigare eller i ett nytt arbete. Man håller nödvändigtvis inte kontakt med den anställda under sjukskrivningen, trots att det enligt resultaten stöder en återgång till arbetet.

Långvarig sjukdom påverkar ofta sinnesstämningen och fysiska symptom kan även förändras till psykiska symptom. För den anställda vore det viktigt att tillräckligt snabbt hitta ett nytt med tanke på arbetsförmågan lämpligt arbete, så att tröskeln för återgång till arbetet inte stiger för mycket och sjukdomen inte drar ut på tiden.

Den yrkesinriktade rehabiliteringen som arbetspensionsanstalterna stöder är en metod för att stöda de anställda vid återgången till arbetet. En form av yrkesinriktad rehabilitering är arbetsprövning. En person kan ha flera arbetsprövningar, innan det lämpliga arbetet hittas.

- Den rehabiliteringsplan som görs upp i början av den yrkesinriktade rehabiliteringen borde vara omsorgsfullt genomtänkt, eftersom förhastade lösningar och bollande från en arbetsträningsplats till en annan sänker rehabiliteringsklientens motivation att återgå till arbetet. Enligt resultaten effektiveras rehabiliteringsplaneringen klart av att det finns med en person som arbetsgivaren har utsett med ansvar för ärenden som gäller arbetsförmågan, som har en uppfattning om organisationens omplaceringsmöjligheter, berättar forsknings- och utvecklingsexpert Pirjo Saari från Keva.

Det att återgången till arbetet efter en lång sjukskrivning lyckas, kräver i synnerhet chefernas stöd, de anställdas egen motivation att återgå till arbetet samt ett gott samarbete mellan arbetsplatsen, företagshälsovården och den anställda. En väsentlig del för att återgången till arbetet ska vara framgångsrik är stödet från hela arbetsplatsen.  Återgången till arbetet stöds även av att personalförvaltningen deltar i planeringen av den nya arbetsbeskrivningen, eftersom de i allmänhet har den bästa kännedomen om organisationens omplaceringsmöjligheter.

Arbetsgivarna förklarar chefernas ringa stöd med strikta resultatmål

Arbetsgivarna förklarar de anställdas erfarenheter av chefernas ringa stöd med strikta resultatmål och effektivitetskrav samt svårigheter med att ordna deltidsarbete.

- Detta beror på att möjligheterna att skräddarsy arbetsbeskrivningar till följd av den offentliga sektorns bolagiserings- och utläggningsutveckling enligt arbetsgivarna ytterligare har minskat. Det ringa stödet förklaras också av att cheferna inte alltid ens är medvetna om sin roll som stödjare av arbetsförmågan, omtalar Pirjo Saari.

Arbetsgivarna för även fram att de anställdas krav ibland är orimliga. Omplaceringsalternativen minskar om personen är lågutbildad och saknar motivation för utbildning eller för att byta enhet.
Yrkesinriktad rehabilitering hjälper vid risk för arbetsoförmåga

Den yrkesinriktade rehabiliteringen som arbetspensionsanstalterna stöder är avsedd för anställda som har svårigheter med att klara av sitt arbete och vilka på grund av sjukdom riskerar att förlora sin arbetsförmåga. Med hjälp av yrkesinriktad rehabilitering, så som arbetsprövning eller omskolning, kan den anställda fortsätta att arbeta i uppgifter som är lämpligare med tanke på arbetsförmågan. Arbetsprövningen används antingen för återgång till det egna arbetet efter en lång sjukskrivning eller till ett helt nytt arbete. Omskolning används i allmänhet då man genom arrangemang på den egna arbetsplatsen inte lyckas hitta ett arbete som är lämpligt med tanke på den anställdas hälsotillstånd.

- Till Kevas yrkesinriktade rehabilitering har i år sökt 10–15 % fler anställda hos kommunen, staten och kyrkan än under tidigare år. Man kan observera att folk i ett tidigare skede än förut söker till rehabilitering på grund av de ändringar som gjordes i sjukförsäkringslagen och i lagen om företagshälsovård i början av juni (den s.k. 30–60–90 dagars regeln), berättar rehabiliteringschef Ulla Palmroos från Keva.

 
Ytterligare information:

forsknings- och utvecklingsexpert Pirjo Saari
tfn 020 614 2094 eller 0400 341 390

rehabiliteringschef Ulla Palmroos
tfn 020 614 2264 eller 040 830 1047

www.keva.fi

– För närvarande verkar det som om det viktigaste i utvecklingen av statsförvaltningen är rörelsen och inte målet. Den gemensamma nämnaren för projekten tycks vara att omstrukturera verksamheten och minska på statens personal, sade ordförande Antti Palola på Pardias kongress den 21 november i Helsingfors.

Just nu motiveras nedskärningar med produktivitets- och resultatprogrammet, som ersatte det gamla produktivitetsprogrammet. Enligt programmet ska alla ämbetsverk utföra en översyn av utgifterna för att skära ner dem med 10 procent från euronivån i budgetförslaget för 2013.

– De eventuella nya lösningar som motiveras med programmet får inte leda till att statsförvaltningens totala produktivitet försämras och att personal sägs upp.

I offentligheten är det alldeles för många stora munnar som talar om den offentliga sektorns höga kostnader och kräver nedskärningar.

– De som ropar efter nedskärningar glömmer helt och hållet att en fungerande statsförvaltning garanterar företagen en trygg verksamhetsmiljö och skapar förutsättningar för en framgångsrik företagsverksamhet.

De strukturella reformerna inom den offentliga sektorn har under de senaste åren uttryckligen riktats mot statsförvaltningen. På lite över 20 år har statens personal minskat från drygt 200 000 till 84 000 personer.

– Det är särskilt oansvarigt att staten lägger ut sina uppgifter på entreprenad och att de företag som övertar ansvaret för uppgifterna i praktiken får ta hand om smutsbyket. Vi accepterar inte att den ekonomiska nytta utläggningen ger sker på personalens bekostnad genom saneringsåtgärder och sämre villkor för arbetstagarnas anställningsförhållanden.

Utläggningssträvanden ingår även i stora projekt som bereds just nu.

– Till exempel i beredningen av projektet TORI som samlar sektoroberoende ICT-uppgifter har man utgått från att verksamheten ska privatiseras. Detta har skett trots att fördelarna med ämbetsverksformen är att den är förmånlig och att användarna bättre kan inverka på tjänsternas kvalitet och tillgänglighet.

Statens personalnedskärningar har redan lett till att ämbetsverken inte med den nuvarande bemanningen kan sköta alla lagstadgade uppgifter. Man kan inte längre garantera att företagen, organisationerna och medborgarna på olika håll i Finland har jämlik tillgång till offentlig service som tillhandahålls av staten.

– Det är knappast ändamålsenligt att vi i fortsättningen ska ha regioner med a- och b-klassens service i Finland. Det hör till de grundläggande rättigheterna att alla, var än de råkar bo i Finland, har tillgång till högklassiga tjänster som tillhandahålls av statliga myndigheter.

Löntagarorganisationen Pardia har totalt 60 000 medlemmar varav majoriteten arbetar vid statliga ämbetsverk och anstalter och en betydande andel vid affärsverk, företag, universitet och FPA. Pardia är ett av de största medlemsförbunden inom Tjänstemannacentralorganisationen STTK.

Mer information: Löntagarorganisationen Pardias ordförande Antti Palola, tfn 075 324 7501, gsm 040 509 6030.

 

Pardia´s förtjänsttecken i silver överräcktes till Tuija Heino Finlands Polisorganisationers Förbund SPJL, Reijo Laitinen Finlands Polisorganisationers Förbund SPJL, Pekka Jääskeläinen Funktionärer inom Teknik och Information TTT, Tomi Rosti Universitetens och forskningssektorns personalförbund YHL, Brita Järvinen Kelan toimihenkilöt ry (funktionärer vid FPA), Eija Tuutti Arbets- och näringsförvaltningens personalförbund ANPF, Yvonne Aspholm Tjänstemän vid Ålands Landskapsförvaltning TÅLC, Lotte Forsblom Pardia´s personal, Kirsti Palenius Pardia´s personal och Helena Seppälä Pardia´s personal.

Löntagarorganisationen Pardia har totalt 60 000 medlemmar, varav majoriteten arbetar vid statliga ämbetsverk och anstalter och en betydande andel vid affärsverk, företag, universitet och FPA. Pardia hör till de största medlemsförbunden inom STTK.

Mer information: Löntagarorganisationen Pardia´s ordförande Antti Palola, tfn 075 324 7501, gsm 040 509 6030.

 

Den fastställda livslängdskoefficienten minskar de ålderspensioner enligt arbetspensionslagen som börjar betalas år 2013 eller därefter med ca 2 procent för personer som är födda år 1951. Livslängdskoefficienten minskar också de invalidpensioner enligt arbetspensionslagarna som beviljas år 2013, med undantag av andelen för pension för återstående tid på vilken livslängdskoefficienten inte tillämpas. Dessutom påverkar livslängdskoefficienten de familjepensioner och avträdesbidrag enligt arbetspensionslagarna som beviljas nästa år.

Avsikten med livslängdskoefficienten är att i enlighet med hur den förväntade genomsnittliga livslängden förändras anpassa pensionsutgiften och nivån på de nya arbetspensionerna som börjar betalas. Om den genomsnittliga livslängden fortsätter att öka, minskar livslängdskoefficienten månadspensionerna.

Livslängdskoefficienten tillämpades för första gången år 2010. Avsikten är att arbetstagare kompenserar livslängdskoefficientens minskande effekt på pensionen genom att fortsätta längre i arbetslivet.

Ytterligare uppgifter: konsultativ tjänsteman Maritta Hirvi, tfn 02951 63184, fornamn.efternamn@stm.fi
 

EU-kommissionen har lagt fram ett lagstiftningsförslag om att 40 procent av alla poster som icke verkställande styrelseledamöter ska vikas för det underrepresenterade könet i börsnoterade företag.

Trots en intensiv offentlig debatt och vissa frivilliga åtgärder på nationell och europeisk nivå på senare tid har situationen inte förändrats i någon större utsträckning: de kvinnliga styrelseledamöterna har i genomsnitt bara blivit 0,6 procentenheter fler sedan 2003.

Idag är bolagsstyrelserna starkt mansdominerade: 85 procent av alla icke verkställande styrelseledamöter och 91,1 procent av de verkställande styrelseledamöterna är män, medan kvinnorna utgör 15 respektive 8,9 procent. Bara en av sju styrelseledamöter i Europas största företag är kvinna (13,7 %). Detta är bara en marginell förbättring från 2010 då siffran var 11,8 %. Med den takten skulle det ta 40 år innan företagen ens börjar närma sig en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelserna (minst 40 procent av vardera könet).

Därför lägger kommissionen fram ett förslag till EU-lagstiftning som ska skynda på jämställdheten i de europeiska företagens bolagsstyrelser.

Kommissionens åtgärd är en reaktion på att Europaparlamentet med stor majoritet flera gånger efterfrågat lagstiftning om jämställdhet mellan könen i företagsledande ställningar, bl.a. i parlamentets betänkanden av den 6 juli 2011 och den 13 mars 2012.

Eligt förslaget måste man vid rekrytering till styrelseposter jämföra alla sökandes meriter med hjälp av klara, könsneutrala och tydliga kriterier. Vid lika meriter ska det underrepresenterade könet ges företräde. Målet på minst 40 procent borde därmed vara uppfyllt till år 2020. De offentliga myndigheterna utövar ett dominerande inflytande, och de bör därför vara klara två år tidigare, dvs. 2018. Förslaget kommer att tillämpas på omkring 5 000 börsnoterade företag i EU.

Förslaget gäller inte små och medelstora företag (som har under 250 anställda och en årlig global omsättning på högst 50 miljoner euro) och inte heller företag som inte är börsnoterade.

En rapport från kommissionen i mars 2012 visade att bolagsstyrelserna i hela EU idag är enkönade. Det finns också stora skillnader mellan olika länder: i de största finska företagen är 27 % av styrelseledamöterna kvinnor, 26 % i Lettland men bara 3 % i Malta och 4 % i Cypern.

Mer information
MEMO/12/860
Eurobarometerundersökning om jämställdhet
 

Hon uppmuntrar därför de statliga ämbetsverken till att utnyttja personalrotering samt till att dra nytta av guiden Personalrotering inom statsförvaltningen (Valtionhallinnon henkilökierto-opas) som gavs ut den 7 november 2012.

Regeringen konstaterade i januari 2012 i sitt ställningstagande efter aftonskolan att det allt större behovet för tjänstemannaledningen att agera som en gemensam resurs inom statsförvaltningen förutsätter mångsidig erfarenhet och förflyttning från ett ledningsuppdrag till ett annat, samt även en möjlighet till respekterad övergång till sakkunniguppdrag. År 2011 fogades det till statsrådets reglemente ett krav om att det av den högsta ledningen förutsätts mångsidig erfarenhet i stället för tidigare kännedom om förvaltningsområdet.

- Detta borde konsekvent leda till rörlighet bland sakkunniga och chefer i ett tidigare skede av karriären, påminner minister Virkkunen.

Finansministeriet och Sitra har tillsammans med de statliga ämbetsverken sammanställt statsförvaltningens personalroteringsguide, som ger råd för ordnandet av planmässig personalrotering vid ämbetsverken.

Personalroteringen förstärker kompetensen inom organisationerna som deltar i roteringen, och i det långa loppet kompetenskapitalet inom hela statsförvaltningen. Personalroteringen medför utvidgade nätverk vilka i sin tur stödjer den anställdes yrkesmässiga utveckling och utökar möjligheterna till etablering i arbetslivet. Förstärkningen av nätverksbildningen mellan organisationer är också viktig i ett läge där förvaltningsområdenas samarbete intensifieras och statsrådet blir allt mera förenhetligat.

- Möjligheten till personalrotering och således till fördjupning och utvidgning av kompetensen samt nya erfarenheter och utsikter utökar även statsförvaltningens attraktivitet som arbetsgivare. Möten mellan olika tänkesätt, nya aspekter och avstånd till det egna arbetet skapar förutsättningar för innovationer. Man ska heller inte glömma att det alldeles säkert även förekommer positiva överraskningar, sade statens arbetsmarknadsdirektör Teuvo Metsäpelto vid utgivningsseminariet för guiden Personalrotering inom statsförvaltningen.

Förfrågningar: Teuvo Metsäpelto, statens arbetsmarknadsdirektör, tfn 02955 30031, Kirsi Kuuttiniemi, konsultativ tjänsteman, FM, tfn 02955 30207, Jonna Stenman, ledande expert, Sitra, tfn 040 570 4023.

Läs mer >>

Tullens organisation förnyas för att den kan svara mot förändringarna i verksamhetsomgivningen och handlingsmodellerna på ett bättre sätt än i dagsläget. Tullen har övergått till elektronisk deklarering i de flesta fallen, och man har samtidigt skapat rörliga grupper för tullövervakningen.

Personalens ställning i förändringssituationen som orsakas av organisationsreformen har behandlats under beredningens gång. Personalorganisationerna har i samband med beredningen godkänt organisationsreformen och dess konsekvenser för personalens ställning.

Reformen gör det möjligt att organisera Tullens uppgifter så, att de handhas flexibelt av rikstäckande enheter. Detta garanterar även enhetliga handlingsmodeller och enhetlig service. Reformen möjliggör dessutom effektivare och flexiblare användning av resurserna.

Det föreslås inte några ändringar i Tullens uppgifter. Tullen ska fortfarande sköta tullbeskattningen, tullövervakningen av varor som importeras och exporteras och av utlandstrafiken samt övriga tullåtgärder och statistikföringen över utrikeshandeln. Tullen ska fortfarande verkställa beskattning och undersöka tullbrott i enlighet med vad som särskilt bestäms genom lag.

Reformen har inte någon direkt inverkan på medborgarnas och företagens ställning som kunder hos tullförvaltningen, deras rättsskydd eller bestämmandet av den behöriga förvaltningsrätten.

Propositionen medför inte några tilläggskostnader för tullförvaltningen. Tullen ska ledas av en generaldirektör. Närmare bestämmelser om enheterna inom Tullen och deras uppgiftsfördelning utfärdas genom förordning av statsrådet

Lagarna avses träda i kraft vid ingången av 2013.

Ytterligare information

Resten av året jobbar kvinnorna ”utan lön”. STTK vill föra fram problemet på ett konkret sätt genom att fira Kvinnornas lönedag fredagen den 26 oktober.

-  Minskningen av löneskillnaden har varit så gott som stagnerad redan 
i flera år och även om problemets orsaker är långt kända förringas de alltjämt. Inom mansdominerade branscher betalas i allmänhet bättre löner jämfört med kvinnodominerade branscher, kvinnor får sämre lön för samma uppgifter jämfört med sina manliga kolleger och kvinnor avancerar i sin karriär långsammare jämfört med män. Det finns alltså flera orsaker till löneskillnaden. Alla faktorer kan ändå påverkars, betonar STTK:s jurist Anja Lahermaa.

STTK utgår ifrån att man för likvärdigt arbete ska betala samma lön. Finländska kvinnor är högtutbildade, men det speglar sig inte tillräckligt i lönenivån.

- Det handlar om ett värderingsval från samhällets sida. De lägre lönerna bland kvinnor och den långsammare klättringen på karriärtrappan baserar sig på en föråldrad syn på samhället och arbete. Anser man fortfarande att det jobb som kvinnor utför är längre värt än det som män utför, frågar sig Lahermaa.

Lahermaa betonar att lönejämställdhet inte kan uppnås utan pengar.

- Lönejämställdheten kan påverkas genom förhandlings- och avtalspolitik på arbetsmarknaden. Alltid när man förhandlar om löner på arbetsplatserna, på förbundsnivå eller på centralorganisationsnivå är det samtidigt möjligt att också rätta till löneskillnaden. Det krävs solidaritet av hela samhället särskilt när det gäller att rätt till löneskillnaderna mellan branscherna.

Löneskillnaden är inte enbart ett problem för kvinnor, utan påverkar också mäns möjligheter att till exempel sammanjämka arbets- och familjelivet.

- Det är inget fel på att kvinnan stannar hemma för att sköta barn medan mannen jobbar, men löneskillnaden mellan könen leder i dag till att det här ofta sker automatiskt. Männens möjligheter att ta hand om sitt barn hemma är i verkligheten sämre än kvinnornas eftersom ekonomiska faktorer tvingar familjerna till vissa val.

Situationen är ojämlik både för män och kvinnor. Kvinnors löneutveckling påverkas negativt av att de ofta stannar länge borta från arbetslivet. Män har i sin tur inte jämlika möjligheter att stanna hemma med sitt barn.

En effektivare lönekartläggning ett sätt att minska löneskillnaden

Jämställdhetslagen förutsätter att man på arbetsplatserna gör en jämställdhetsplan och som en del av den en lönekartläggning. Det är ett effektivt instrument för att göra synliggöra ogrundade löneskillnader och åtgärda problemen.

- I dag ger jämställdhetslagen ändå inte tillräckligt klara 
anvisningar för arbetsgivarna. Då blir lönekartläggningen ofta ogjord eller så leder den inte till åtgärder. STTK förslår för minister Paavo Arhinmäki, som ansvarar för jämställdhetsfrågor, att man i jämställdhetslagen specificerar den punkt som handlar om lönekartläggning på arbetsplatserna och samtidigt förpliktar arbetsgivare att åtgärda problemen om det förekommer ogrundade löneskillnader på arbetsplatsen, säger Lahermaa.

Ytterligare information.


 

Målet är att skapa klarhet i de arbetskrafts- och företagstjänster som arbets- och näringsbyråerna och delvis närings-, trafik- och miljöcentralerna ansvarar för att ordna samt i den lagstiftning som gäller stöd och ersättningar i anslutning till tjänsterna.

Det föreslås att arbets- och näringsbyråernas serviceurval även ska ändras innehållsmässigt. Likabehandlingen av enskilda kunder förbättras och arbets- och näringsbyråernas företagsservice stärks.

Arbetsförmedling är även framöver den mest centrala servicen för arbetssökande och arbetsgivare. Dessutom ska som offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjudas informations- och rådgivningstjänster, mångsidiga tjänster för kompetensutveckling samt tjänster för att starta och utveckla företagsverksamhet. Till den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen hör också olika sakkunnigbedömningar som hänför sig till serviceprocessen för den enskilda kunden samt sådana stöd och ersättningar som stöder jobbsökningen och deltagandet i service.

Det föreslås att de nuvarande arbetsmarknadsåtgärderna (arbetspraktik, arbetslivsträning och arbetsprövning) sammanslås till arbetsprövning, vars ändamål görs tydligare. Villkoren för beviljande av lönesubvention ändras, för att arbetslösa i större grad ska bli sysselsattai företag. Det föreslås att man skapar klarhet i arbetskraftsutbildningens profil. Den förberedande och den vägledande arbetskraftsutbildningen föreslås bli ändrade till jobbsökarträning och karriärträning. Möjligheten till arbetsträning ska utvidgas så att den gäller alla enskilda kunder. Det föreslås att användningen av ersättning för rese- och flyttningskostnader ska utvidgas.

Vidare föreslås att sättet att uträtta ärenden på arbets- och näringsbyrån ska ändras när det gäller permitterade personer. Sysselsättningskommissionerna föreslås bli ändrade till delegationer för arbetskrafts- och företagsservice. Det föreslås att bestämmelserna om ändringssökande ska göras tydligare och rätten att söka ändring ska utvidgas.

Propositionen har samband med ett omfattande projekt för att reformera arbetskrafts- och företagstjänsterna. Projektet syftar till effektiva tjänster av jämn kvalitet för olika kundgrupper samt till täckande möjligheter att uträtta ärenden på nätet. Ett serviceurval som är tydligare än i dagens läge bidrar till att uppnå dessa mål.

Lagen avses träda i kraft fr.o.m. ingången av 2013.

Ytterligare information
 

– Produktiviteten och effektiviteten förbättras och arbetskarriärerna blir längre bara om förtroendet och samarbetet mellan arbetstagarna och arbetsgivaren fungerar. Avtal som ingåtts tillsammans ska följas både på arbetsplatserna och vid förhandlingsborden, sade Pardias ordförande Antti Palola på Pardias seminarium i Helsingfors den 18 oktober.

Tvisten om en tre dagar lång utbildningsledighet som även tagits upp av medierna är ett tecken på de besvärliga relationerna mellan arbetsmarknadsparterna just nu.

– I den rådande ekonomiska situationen och den fortsatta turbulensen på arbetsplatserna är utbildningsledigheten en mycket stor fråga, eftersom utvecklingen av kompetensen är det bästa omställningsskyddet för arbetstagarna. Dessutom skulle den bidra till arbetstagarnas arbetsmarknadsduglighet och främja arbetsmotivationen och längre karriärer bland arbetstagare som fyllt 55 år.

Pardia är bekymrad över personalens arbetshälsa i den ständigt föränderliga vardagen på arbetsplatserna som präglas av olika slags projekt för att utveckla och reformera organisationen.

– Som exempel kan man nämna produktivitets- och resultatprogrammet Kundservicen 2014 som ersatte statens produktivitetsprogram, centralförvaltningens reformprojekt, reformen av försvarsmakten och reformen av polisens förvaltningsstruktur (PORA III-projektet). Dessa projekt genomförs samtidigt som ämbetsverken genomför sina projekt med en sådan fart att ingen längre vill hinna med.

Pardias seminarium den 18 oktober samlade närmare 200 arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter från statens ämbetsverk, inrättningar och FPA samt från affärsverk, företag och universitet.

Löntagarorganisationen Pardia har totalt 60 000 medlemmar varav majoriteten arbetar vid statliga ämbetsverk och anstalter och en betydande andel vid affärsverk, företag, universitet och FPA. Pardia hör till de största medlemsförbunden inom STTK.

Mer information: Löntagarorganisationen Pardias ordförande Antti Palola, tfn 075 324 7501, gsm 040 509 6030.

 

Tilläggssatsningarna, som totalt uppgår till närmare 13 miljoner euro, grundar sig på förslag från arbetsgruppen Finlands ICT-kluster 2015. Tilläggsbudgetpropositionen avges till riksdagen den 18 oktober 2012.

Regeringen föreslår att 4,1 miljoner euro riktas till att utveckla verksamhetsmiljön för digitala tjänster, av vilket 2,4 miljoner euro föreslås användas för investeringar i inrättandet av en utvecklings- och testmiljö för molntjänster inklusive anskaffning av utrustning och anordningar. Utvecklings- och testmiljön fungerar också som en utvecklingsplattform för pilotprojekt för tjänster inom den offentliga sektorn och främjar utvecklandet av de offentliga elektroniska tjänsterna.

Dessutom föreslås ett tillägg på 0,5 miljoner euro till kommunikationsministeriets omkostnader för att inrätta ett nytt kompetens- och samarbetsnätverk som betjänar forsknings- och utvecklingsbehov inom informations- och kommunikationstekniken och mediebranschen. Målet är att skapa ett öppet och oberoende kompetenscentrum för forsknings- och utvecklingsinformation i syfte är att främja sådan verksamhet där informations- och kommunikationsteknik utnyttjas.

Bevillningsfullmakten för utvecklingscentralen för teknologi och innovationer (Tekes) ökas med sammanlagt 8 miljoner euro för att åtgärda den plötsliga strukturomvandlingen inom IKT-klustret. Av detta belopp anvisas 6 miljoner euro för arbetet för att utveckla nätförsäljningen och marknadsföringsberedskapen vid små och medelstora företag och 2 miljoner euro för åtgärdshelheten grön IKT och smarta stadsmiljöer.

Inkomstposterna minskar

Det föreslås att kalkylen över de ordinarie inkomsterna minskas med ett nettobelopp på 501 miljoner euro i tilläggsbudgetpropositionen, av vilka den största förändringen gäller kalkylen över skatteinkomster.

Kalkylen över skatteinkomster sänks med ett nettobelopp på sammanlagt 660 miljoner euro. På grund av en försvagad totalekonomisk prognos och uppgifterna om influtna belopp under början av året föreslås det att kalkylen över samfundsskatt minskas med 220 miljoner euro och kalkylen över mervärdesskatt med 54 miljoner euro. Utifrån uppgifterna om influtna belopp under början av året sänks kalkylen över energiskatt med 197 miljoner euro och kalkylen över avfallsskatt med 10 miljoner euro. Kalkylen över bilskatt sänks med 179 miljoner euro.

Inkomstposten för lån höjs med 122 miljoner euro på grund av att Island har återbetalat sina lån i snabbare takt än beräknat.

Justeringar i utgiftsposterna

Behovskalkylen för statens utgifter justerats nedåt till ett nettobelopp på 90 miljoner euro.

I tilläggsbudgetpropositionen ingår vissa anslagsökningar, med vilka anslagen som budgeterats för 2012 fås att motsvara det justerade anslagsbehovet. Anslagsökningar föreslås bl.a. för Finlands Exportkredit Ab:s refinansieringsverksamhet och arbetsmarknadsstödet.

Å andra sidan har behovskalkylen för flera anslag, såsom energiskattestödet, EU-avgifterna och den inkomstrelaterade dagpenningen justerats nedåt. Kalkylen för ränteutgifterna för statsskulden sänks med 129 miljoner euro.

Balans och statsskulden

Den tredje tilläggsbudgeten för 2012 ökar statens behov av nettoupplåning med 411 miljoner euro. Statens nettoupplåning 2012 föreslås uppgå till 9,1 miljarder euro, i vilken ingår utgifter av engångsnatur för rekapitalisering av den permanenta stabilitetsmekanismen ESM till ett belopp på 1,44 miljarder euro. Statsskulden beräknas vid utgången av 2012 uppgå till ca 89 miljarder euro, vilket är 45 procent i förhållande till bruttonationalprodukten.

Ytterligare information
 

Arbetslivet måste vara rättvist för att så många unga som möjligt ska vara intresserade av att bygga Finlands framtid genom arbete. I Finland är antalet personer som årligen går i pension ungefär 10 000 fler än antalet unga som träder in i arbetslivet. Befolkningen i arbetsför ålder minskar således och vi har inte råd att låta potentialen hos en enda person gå till spillo.

Speciellt företagarorganisationerna har då och då fört fram att unga kunde anställas till lägre lön. Det känns onödigt: Redan nu bestäms lönen vanligen utifrån erfarenhet, så de som träder in i arbetslivet eller har en läroavtalsplats lyfter inte samma lön som en erfaren yrkesman. Dessutom finns det i vårt land många alternativ för företag att anställa praktikanter till avsevärt sänkta lönekostnader. Den lön som betalas en praktikant är vanligen 10–20 procent lägre än minimilönen enligt kollektivavtalen.

– Det gör det möjligt att skaffa arbetserfarenhet och är därför en god sak för praktikanterna. Men vi vill inte att situationen i Finland ska bli likadan som i Sydeuropa, där det finns en så kallad 1 000 euros generation med inkomster som inte räcker till uppehället. Där är unga vuxna beroende av sina föräldrar ännu i 30 års ålder. Det är viktigt att ungdomarnas lön räcker till egen bostad och till att bilda familj. Det har konstaterats att sänkta löner inte ens ökar sysselsättningen bland unga, säger Ulla Hyvönen, som är rådgivare i ungdoms- och studentpolitiska frågor vid STTK.

– De unga skulle framför allt gagnas av att man skulle ha samma spelregler och förmåner för visstidsanställda, deltidsanställda och inhyrda arbetstagare som för andra anställda: till exempel semestrar, företagshälsovård, sjukdagpenning och inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd, framhåller FFC:s ungdomssekreterare Tatu Tuomela.

Praktik med kvalitet

Organisationerna är också bekymrade över kvaliteten i arbetspraktiken och perioder med inlärning i arbetet. De är ofta det enda och rekommenderbara sättet för unga att bekanta sig med arbetet inom den egna branschen, men arbetsuppgifterna måste motsvara de ungas kunskaper. Många praktikanter får inte heller någon ersättning under praktiktiden, fastän de kanske utför till och med krävande arbetsuppgifter på egen hand. 

– Ofta täpper företagen till bristen på arbetskraft med hjälp av praktikanter och ersätter en mer erfaren arbetstagares arbetsinsats med dessa. Det här är ett stort missförhållande och ett utnyttjande av de ungas arbetsvilja. När arbetsgivarna betalar lön och ser till att praktikanterna får tillräckligt med handledning ger det en signal om att praktikanternas arbetsinsats uppskattas, säger Akavas studerandeombudsman Elina Havu.

Organisationerna anser att arbetslivets spelregler – kunskap om rättigheter och skyldigheter – borde ingå redan i grundskolans studieplan. Den här kunskapen är särskilt viktig för studerande som snart utexamineras och går ut i arbetslivet. Studieplanerna på alla utbildningsnivåer måste utökas med fler studieperioder som ger kunskaper om arbetslivet. 

Fackföreningsrörelsen stabiliserar samhället

Den bästa försäkringen i arbetslivet – också för unga och förutom kunskaper – är medlemskap i ett fackförbund. Internationellt sett har fackföreningsrörelsen en stabiliserande roll i samhället och bidrar till ett demokratiskt beslutsfattande.

– I länder där fackföreningsrörelsen dvs. arbetstagarnas egen intressebevakning är svag finns det vanligen problem även i arbetslagstiftningen och när det gäller arbetstagarnas rättigheter på arbetsplatserna, säger SASKs kommunikationschef Aleksi Vienonen.

Den internationella dagen för anständigt arbete firas 7 oktober. I Finland tjuvstartar man i år och firar dagen redan fredagen 5 oktober. Globalt sett är målet att påminna om arbetstagarnas grundläggande rättigheter som fastställts i internationella avtal och om rätten till facklig organisation.


Mer information:

Akava: Studerandeombudsman Elina Havu, tfn 050 341 4894
FFC: Ungdomssekreterare Tatu Tuomela, tfn 040 534 0577
STTK: Rådgivare i ungdoms- och studentpolitiska frågor Ulla Hyvönen, tfn  044 7777 089
SASK: Tf. kommunikationschef Aleksi Vienonen, tfn 0207 6998 28

– Förslaget är oansvarigt, eftersom det då det genomförs skulle rikta sig mot dem som är i den svagaste ställningen på arbetsmarknaden och lågavlönade arbetstagare, säger Antti Palola, ordförande för Löntagarorganisationen Pardia.